I sadeln igen!

Stackars araben Leo var alltför trött för att hänga med på ridtur. Men Pan och Ayla ovan var i fin form.
Även om Bengt fick jobba med Pan för att få ner huvudet.

På ryggen av en pigg Ayla
Livet börjar så smått återgå till det normala. Igår var det debut för ridningen igen. Valde att hänga med på en tur med andra ryttare utifall-att. Men jag måste erkänna att jag var lite rädd. Speciellt när vi drog iväg i galopp på snöiga vägar. Det kunde ju finnas is under. Jag påpekade faran för vår ledare, med risk att verka paranoid. Men nu känner jag att jag börjar höra till de levande.

Lockiga fjun?
Jag väntar ivrigt på att giftet ska försvinna. Dras med en jävlig klåda och utslag över ryggen och den överarm där piccadilly satt. Kroppen har sagt till på skarpen: "Nog med gift!" Jag är glad att kroppen fixade det så länge. Jag undersöker hårbotten noga. Och ser några små, små fjun. Men ännu kan jag inte se vilken färg de har - eller om de är lockiga.