30 januari 2009

Nya tider!

Mitt gipsade ben
Två dagar sedan näst sista behandlingen. Mitt illamående börjar passera och solbrännan försvinna. Om bara några dagar är det dags för apelsiner, youghurt och choklad igen.
- Varför allt detta snack om choklad? undrade en väninnna.
- Det är min måttstock (mätstock?). Kan jag äta choklad så mår jag bra, svarade jag.

Igår var jag på ortopeden och lade nytt gips på ben och fot. Jag anmärkte på att den unga stafettläkaren som lade på mitt första gips inte verkade riktigt "gipsprofessionell".
- Jag upptäckte att det blev en "droppfot". Jag kunde inte stödja på foten. Hela foten hängde ned. Han fixade detta med en dubbel klack mitt på foten. Vilket resulterade i att ena benet blev längre. Vilket i sin tur resulterade i att jag fick ont i höften. Dessutom hade jag skavsår på foten.

Jag visade upp alla mina plåster mot skavsår. Problemet var att man lägger in skenor under gipset för att lättare kunna ta av det. Men skenorna stack ut utanför gipset och skavde.

- Ja, doktorerna på akuten är inte så bra på gips. Inte som vi, sade sköterskan. Vi ska fixa det här.

Och det gjorde de. Jättebra. Underbart med lika långa ben. Men nu är jag förbjuden att stödja på foten på 24 timmar. Några sådana anvisningar hade jag inte sist. Men nu har jag ingen text om Mr H kvar på gipset. Den texten försvann med mitt gamla gips. Kanske symboliskt. Tror att Mr H definitivt gått hädan nu. Knölen på halsen är helt borta nu. Antar att mina andra osynliga knölar också har försvunnit?

Min son
I morgon kommer han hem. Tillsammans med sin Ari, sin malaysiska flickvän. De stannar tyvärr bara några dagar för att sedan åka till syrran Josefin i Stockholm. Mycket av europa-resan går åt till marknadsföring av dykshopen i London, Göteborg och Stockholm. Hittills är han jättenöjd med tilltänkta kunder och promotions. Kanske vi tillsammans kan planera vår resa till Malaysia någon gång i april - då mitt hår börjar växa igen - och jag definitivt fått frisksignaler. Ingen cancer och inga benbrott!

Mitt nya liv!
Längtar enormt efter mitt nya liv, att kunna rida, springa, gå och framförallt resa. Jobbet då? Nja, verkar så rörigt med en ny organisation igen - faktiskt lite nervös inför återgången till jobbet. Och osäkerhet om hur rehabilitering med försäkringskassan egentligen går till nu för tiden. Om det finns någon? Men kanske bäst att bara dyka in i jobbet och inte tänka så mycket. Är helt övertygad om att jag blir väl mottagen av alla kompisar.

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Såg ett reserreportage om Malaysia som nya paradisresemålet och Johans ö nämndes också. I NWT fredagsnumret.//IngerM

30.1.09  
Blogger Äla sa...

Kul att Johan är hemma.
Hoppas att hans promotion blir riktigt lyckad.


Jobbet....ja...var sak har sin tid.
Om du går tillbaka går det säkert bra. Väljer du att göra något annat kommer det också att bli stålande. Livet som icke-anställd är fritt och inte lika självklart alla gånger. Lönen ramlar liksom inte in av sig själv. Men attans så roligt det är när den gör det. Och det är en mental skillnad på att få lön, och att fakturera.

Sjukvårde...ja det är väl bara att inse att man ska vara frisk för att bli sjuk. Hälsar hon som faktiskt funderat på att göra ett besök in till Karlstad. Finns det någon hemma på Hjortvägen 13, tro.//Äla

31.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Kära Äla!

Visst är vi hemma. Lite rörigt med son och flickvän fram till onsdag med släkt och middag och strul med försäkringsbolag och Johans fot som aldrig vill läka. Men i slutet av veckan skulle det vara jättekul torsdag em och framåt. Kanske fredag fm? Om du kan?
Om jobbet? Har några funderingar...gör helst något annat... men gör nog någon period på halvtid medan jag får sjukersättning.

31.1.09  
Blogger Inger F sa...

Ja måtte knölen med stort H nu för alltid vara tillintetgjord.

Härligt att få rå om sonen och sonkvinnan!

Ha en härlig helg!
Kram
IngerF

31.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Ibland får man vara glad för lite Karin :-)

Härligt att ha lika långa ben!

Ett musiktips...Ale Möller. Ett nytt höjdarband, nytt för mig alltså. Svensk knätofs blandat med arabiskt, afrikanskt, irländsk och...Tibet?
Känn in dig i musiken för snart kan du börja dansa igen, mjukt och försiktigt. Jag vet ju att både du & Bengt kan dansa.

Om du kollar in Youtube, sökord Bellydancing så finns lektioner i magdans med två alltför magra systrar. Nu har jag stått två dagar framför dataskärmen och försökt orma mig enligt instruktionerna. Tur att ingen ser en!

Hälsa Johan mina allra varmaste lyckönskningar. Det var ju faktiskt han som förde oss samman :-)

När blir champagnen månntro?

Kram från Gunnel

2.2.09  
Anonymous Anonym sa...

Hej Gunnel!

Skulle så gärna vilja se dig dansa magdans!!! För min del dansar jag mellan dator, säng, toa och kök; ibland fuskar jag med en krycka. Så jobbigt med två.
OK! ska hälsa Johan. Lite strul med hans fotelände. Han har kontaktat sitt försäkringsbolag eftersom han enl doktor i KL måste ha en operation till - alt kanske ta bort foten eller steloperera den. Ja, jäkla elände. Men nu har han ärendenummer och SOS-Köpenhamn-avdelningen får ta hand om lämpligt sjukhus. Samtidigt som han och Ari raggar dykföretag och måste sköta firman.

Om champagne? När jag är helt friskförklarad - har en datortomografi den 9 mars - efter den så vet doktorn. Dags att veta då eftersom vi planerar trip till Malaysia i april - BANNE MIG!!!!!

2.2.09  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida