26 januari 2009

Besök på ranchen och "jäkla läkare"

Hej på dig, Ayla!
Vi slänger in hundar och kryckor i bilen och åker till ranchen. Totte galopperar lyckligt iväg runt ägorna med lilla Foxy hack i häl. I hagen står Ayla och hennes kompisar och glor nyfiket. Jag lämnar ena kryckan utanför grinden för att inte skrämma henne. Sedan hoppar jag fram till henne. Min klumpfot väl försedd med Konsums plastpåse, som blir indränkt av lera, snö och hästbajs. Ayla blir inte rädd för mina nya attribut utan låter sig smekas och smaskar förnöjd i sig de morotsbitar jag ger henne. Jag mumlar kärleksord och inbillar mig att hon har längtat efter mig. Bengt går fram och fjäskar för ”sin” häst, quartern Pan.

Ridningen står totalt stilla nu. Småvägarna runt ranchen är rena isgatorna. Så även utan klumpfoten hade jag inte kunnat rida. Ändå nöjda med utflykten samlar vi in vovvarna och åker hem. Jag känner att jag har varit med i de levandes skara – och mår så mycket bättre av att fly väggarna i hemmet ett tag.

Behandlingar och doktorer
Nu är det bara två dagar kvar till näst sista behandlingen. Förutsatt att blodproven är okej. Mr H’s slutliga hädanfärd stundar. Men först gäller att nå’n doktor förklarar för mig vad som gäller. Min sjuksköterska är lika förtörnad som jag över Dr H’s ”goddag-yxskaft-samtal”.

- Han borde ha läst på. Och veta vad som gäller.

Hon har skickat mina frågor till min ordinarie läkare. Det vore trevligt om jag fick träffa min doktor någon gång. Hittills har jag bara träffat henne två gånger under hela behandlingstiden. Nu vill jag ha ett ordentligt samtal med svar på alla frågor jag ställt och frågor jag ännu inte har ställt. Det är fullt förståeligt att ens doktor kan bli sjuk eller vara tvungen att ta ledigt, men då ska man (vem har ansvar?) ordna med att en annan doktor har all kunskap. Och inte komma med "goddag yxskaft" när man har viktiga frågor som gäller ens liv. Ibland undrar jag om inte sköterskan vet lika mycket som doktorn, fast hon får inte yppa sina kunskaper?

- Du ska gå genom en datortomografi till några veckor efter sista behandlingen, förklarar sköterskan. Det kan ta ett tag efter behandlingen innan man ser resultatet. Hur mycket lymfkörtlarna har minskat.

Úsch, nu känner jag mig förbannad. Kanske svallar känslorna upp på grund av trötthet? Men trött ska man ju vara i slutet av behandlingsperioden. Jag sover lite dåligt eftersom foten tenderar att värka på nätterna. Så trött på betongklumpen. Och på morgnarna får vi sällskap i sängen av ännu en betongklump. Vovven Totte som vill hälsa god morgon, följd av Foxy som knör in sig mellan oss och Totte för att försäkra sig om sin rättmätiga position som husets vovve.

Tänk på något kul, Karin!
Hmm, skönt att bara blunda och lyssna på Mr Cash hesa röst med country-dunkandet i bakgrunden. Och se Totte mysigt förankrad i reservpappas knä. Snart är det dags för grönt té med citron och en skorpa. Plocka fram en bok. Fundera på ommöblering när jag är mer vital. Har tjatat på Bengt om att få måla taket i vardagsrummet vitt, men här möter jag på protester. Det gäller att gnata så där lite lagom så att han till slut tror att det är han som har kommit på idén. Fast det tror jag egentligen inte på.

5 kommentarer:

Blogger Yvonne sa...

Hoppas verkligen du får kontakt med din ordinarie snart. Det ÄR viktigt att få veta! Vad gäller målningen av tak kanske du kan prova: " Jag vill måla taket svart!!" "Va? Näe, aldrig!" "Nähä, men vitt då, det är väl bättre...?" ;) Cash is king, eller hur? Har du de flesta skivorna?
Kram i kylan :)

26.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

26.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Bra idé! Ska försöka lägga upp det så - men karl'n är inte dum... Men jag kan ju alltid måla ett par penseldrag vitt - så det blir "fait accompli". Fast just nu har jag lite svårt med att stå på en pall och måla . . .

yepp, har de flesta skivorna.
Kram/kaj

26.1.09  
Blogger FruÅhs sa...

Det är det som är tricket. Få män att tro att de kommit på det själva. Eller också gör du som du sa, drar några streck. Jag gjorde det på våra köksluckor under julledigheten.
- Det var bara att fortsätta. Han var inte glas, men VÄÄÄLdigt nöjd nu när vi kan visa upp nya luckor.

27.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Idag bör du vara på näst sista behandlingen. Snart i mål!

Nog är det så att sköterskorna har bättre pejl emellan varven! Hoppas du får snacka med din doktor och räta ut det frågetecken som går att räta ut. Tänk så mycket energi det går åt för alla när inte vården funkar. LIV är ett sjunkande skepp och har varit det i åratal - huvva!

Det är väl märkligt att karlarna inte vill ha vitt! Jag vill ha vitt tak i sovrummet.Idén med svart var ju bra. Penselstreck? Funkar inte här tyvärr!

28.1.09  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida