Behandling Nr 7

Julstämning
En julgran sprider ett vänligt sken över väntrummet. Några patienter sitter tysta och väntar. Jag får en nick av en kvinna, tydligen i sällskap med sin man som ska få behandling. Mannen ser spänd och ängslig ut. En äldre man sitter i en fåtölj. Käpp och gammaldags byxhängslen. Så kommer en kraftig kille in med helskägg. Tydligen i början av behandlingen. Eftersom allt skägget är kvar. Han är förberedd på att tillbringa några timmar i sängen, klädd i bekväma träningsbyxor - eller snarare mysbyxor. Tyvärr är han några timmar för tidig. Kanske måste han ge sig hem igen för att återvända senare.

Det är helt fantastiskt. Jag får eget rum i dag också. Rum nr 1. Och till och med sängbord. I fönstret lyser adventsljusen. Men jag måste möblera om för att kunna se dem. Jag lyckas tränga in sängen mot väggen. Nu kan jag se adventsljusen i fönstret och det vita vinterlandskapet - eller snarare - snön på sjukhustaken - med några lätt snötyngda tallar i bakgrunden.

Tick, tack, tick, tack.

.
Tufft, Mr H!
Infunderar står det på apparaten. Tjusigt verb. Hastigheten är 250 ml/h. Natriumklorid står det på båda påsarna. Så giftet är inte igång ännu. Bäst passa på att skriva och äta innan jag blir trött och mår illa. Det är en påse med rött innehåll, som är jävulsgiftet eller Mr Hodgkingiftet. Undrar om Mr H kryper ihop för att försöka gömma sig, väl medveten om att snart kommer giftet. Varje liten röd droppe betyder ett steg närmare dödsriket. Jag ser honom framför mig - hur han kryper in i skuggorna - där han snart blir en av dem - för att sedan försvinna . . .

Nu har nedräkningen börjat på allvar. Sjunde behandlingen. Och fem behandlingar "to go..."
.

Tick, tack, tick, tack

Ock så detta med hygien

Jag har inget att kritisera. Det är rent och snyggt i rummet. handfatet skiner. Men jag har alltid haft aversion mot offentliga toaletter. Och när man ligger med dropp en hel dag föranleder detta en hel del toalettbesök. Varje besök innebär att jag kopplar ur kontakten till Piccadillymaskinen, tar på mig skorna och sedan i sällskap med Piccadilly går till närmaste toalett. Där tränger vi oss in. Jag tar sedan en pappershandduk som jag dränker in med sprit och torkar av toalettsitsen två gånger innan jag sätter mig ner.
.

Doktorn hälsar på
Men inte "min" doktor utan en manlig onkolog. Sköterskan hade rapporterat om min feber, andfåddhet och hosta. Doktorn pratar en stund om olika orsaker till problemen, lite om virologi?, om vad cytostatikan kan ställa till, påverkan på bröstmuskler och att hela sanningen inte alltid kommer fram vid lungskiktröntgen. Han får mig att snällt lova fortsätta ta tempen och höra av mig om jag har feber igen. Det kan lura något som inte upptäckts. Jag var på vippen att tala om vem som lurar - vår Mr H - men höll igen. Inte riktigt läge. Men doktorn ska skriva ut hostdämpande medicin och en medicin som löser upp. Undrar vilka biverkningar medicinen har? Jag lovar rapportera detta i nästa inlägg.
.

Nu tänker jag luta mig tillbaka mot kuddarna och vila resten av tiden här - läsa min bok och lyssna på
.

tick, tack, tick, tack