Möte mellan Kontraster

Mitt liv nu är ett ständigt möte mellan kontraster, mellan olika världar. En sjuk värld och en frisk värld. Som ändå måste mötas. Och då gäller det att inte mentalt hamna i den sjuka världen. .
Jag kunde inte somna i går kväll. Tankarna for runt som om de hade lossnat från hjärnan. Och så sa’ jag högt, för att min man skulle höra, även om han hade råkat somna.
- Jag kan inte fatta det. Att detta är jag. Med cancer och utan hår. Det är för jävligt.
- Det är väl ingenting, sa’ han. Du är ju full av liv.

Det räckte. Jag kom till besinning. Men måste ändå beskriva kontrasten mellan mina två världar.

Min ena värld
Min behandling var överstånden i onsdags. Jag följde korridoren mot utgången. Samtidigt kikade jag försiktigt in i de övriga rummen. De flesta befann sig i rum med två sängar eller till och med tre. Ett par patienter satt i fåtölj.
- Patienter med lungcancer vill helst sitta upp, hade sköterskan sagt.

Och alla låg kopplade till Piccadilly. Jag behöver aldrig be om ett enkelrum. Jag får det ändå. Det måste vara tack vare mitt släpande på datorn. Men det kändes så obehagligt. Människorna gjorde ingenting. De läste inte. De pratade inte. De bara låg och stirrade eller blundade.

- Alla är trötta idag, hade sköterskan sagt. Det är vädret.

Nej, tänkte jag. Det är inte vädret
- Är det någon mer som har Hodgkins här, frågade jag.
- Nej, nu är det bara du, svarade hon.

Jag funderade i mitt stilla sinne vilken cancer de övriga hade. Som inte hade min cancer med den bra prognosen.

Jag lämnade sjukhuset glad över att slippa återvända på ett tag.

Min andra värld
Så frisk och full av liv. Precis som Bengt hade sagt. Jag mår helt enkelt underbart efter en frisk tur på Ayla i snön och solen. Trots halkan och trots att tjejen inte var riktigt säker på att det faktiskt går att gå på snö. Åtminstone inte till en början. Men vi hade våra sköna galopper där det gick an och inte var för halt.

Bengts foto på Ayla - innan jag hinner "rätta till henne". Taget på Ulfsby Ranch

Hur kan jag ha dumma tankar när jag är ute med Foxy i skogen. Och försöker skrapa bort snön från vitmossan samtidigt som jag måste hålla koll på var hon håller till.

Nej, jag lever i en frisk värld utan några monster och när han dyker upp, han – Mr H – med sina små konster, ja då är det bara att kicka till honom. Inte så mycket kvar att kicka till längre :)





.