En skön söndagsförmiddag

Vi skrittar långsamt på stigen genom skogen. Utan oro för jägare och skenande älgar i panik. En fröjd att bara sitta och gunga med, steg för steg och sakta nynna på en gammal countrysång jag lärde mig under ett år på en boskapsranch i Australien för så otroligt länge sedan.

”In the grey frosty dawn
every cold winter mor’n
rode a lad full of life enjoy…”

Det känns nästan andaktsfullt att vara helt ensam i skogen. Vi passerar vinternakna träd, frodiga granar, vitmossiga stubbar, halvruttna nedfallna träd, vattniga diken. Och plötsligt är vi ute på ett fält där jakttornen nu står övergivna. Vi tar vägen mot vad ranchen kallar ”galoppladan”. På väg dit pratar vi med några islandshästar, som nyfiket springer fram för att hälsa på Ayla. Snart har vi en lång, öde grusväg kvar. Som gjord för en avslutande härlig galopp innan vi åter nalkas ranchen i Ulfsby.

Om jag tänkte på Mr H under tiden? Vem är det?