Behandling Nr 5
Tick, tick, tick
låter det snarare än dropp, dropp, dropp. Giftet (förlåt motgiftet) droppar sakta in i min kropp och in i Mr H:s allt mer utmärglade kropp. För femte gången. 
- Vet du, Mr H. Det var någon som kallade dig för doktor. Men ta inte åt dig av den fina titeln. Det finns ju jävulsdoktorer. Eller snarare fanns. Snart kommer du att höra till dem - de som utplånats till evigheten eller snarare till Hades Rike, underjorden. För att försmäktas i eviga lågor. Bevakad av helveteshunden Kerberos har du ingen chans att ta dig upp igen.
Jag är på nytt installerad i eget rum. Med stol som sängbord. Där jag placerar dagens lunch. Inte pizza denna gång utan en nyttig sallad med champinjoner, ost, oliver, sallad, tomater, paprika och gurka. Tillsammans med knäckebröd. Som mellanmål har jag thé och Crisp med ost.
- Det kommer nog sängbord snart, säger "min" sjuksköterska. Nu är det på gång med begagnade möbler från ett sjukhus som ska läggas ner.
- Kan inte landstinget köpa bord på Myrorna eller Gengåvan? undrar jag oskyldigt. Där finns det gott om billiga bord.
Men så lätt går det ju inte för landstinget. Att köpa möbler på Myrorna.
Jag berättar för sköterskan att Värmlands Folkblad besökte mig igår. Med fotograf. De tycker det är en kul grej att jag skriver bloggen med Mr H som huvudperson. Och cytostatikamottagningen (Piccadilly) som den huvudsakliga arenan. Jag börjar så smått känna mig hemma här. Är inte lika löjligt snorkig som i början. Fast det var bara nervositet. Nu har vi blivit goda vänner. Jag och sköterskorna. De känner mig och mina behov. I synnerhet av plats. Jag får välja mellan två enkelrum.
Tick, tick, tick
Heja vita blodkroppar!
- Du har jättebra värden, säger sköterskan. 0,9 i vita blodkroppar. Det normala är runt 0,5 när man får cytostatikabehandling.
- Hur kommer det sig att värdet har stigit? frågar jag.
- Kanske för att du har sovit bättre den här omgången. Annars är det svårt att säga.
Det verkar som om det går vägen. Mina goda celler klarar sig och Mr H klarar sig sämre. Balansen börjar vippa till min fördel.
Dumma kommentarer
Av sin man får man höra det värsta - som man inte alls vill höra. Ibland tänker de inte - eller tror att man kan tåla vad som helst. I går kväll pratade vi om att duscha.
- Ingen stor idé för mig att duscha nu. När jag inte har något hår att tvätta, säger jag lite sorgset.
- Men det kan väl vara bra att schamponera flinten, säger knäppgöken.
Varpå jag exploderar. Han duckar bokstavligen för min ilska (ej handgriplig) och förstår inte. Jag tror inte han kommer att använda ordet flinten mer. Åtminstone inte i min närvaro. Inte för inte som jag kamoflerar min bara hjässa med scarf när jag ska sova.
- Du har väl redan börjat kolla billiga flyg till Malaysia, skriver en god vän.
.
Foto: Josefin Branzell Bratt
Utanför det gamla huset i Villars
Tick, tack, tick
Mitt illamående blir lite värre. Jag frångår mina vanor och ber om en tablett. Nu börjar metallsmaken att göra sig gällande. Lagom till lunchen. Mitt te smakar pyton, häller ut det och försöker mig på min sallad, men det går trögt. Det går trögt att skriva också. Dags att lägga av för idag.
Och bara nollställa sig, lyssna på tickandet, titta på himlen utanför eller tavlan 
med fåglarna mitt emot sängen .
Kanske valet av den nye "världspresidenten" Barack Obama var en fingervisning om att det finns hopp.
upplagd av Kaj
09:36
4 kommentarer:
Hoppet finns alltid, jag skickar alltid en tanke till dig när jag läser din blogg, ja, däremellan också.
Själv kom jag lindrigt undan, det som kanske hade varit en lymfon"boll" var en godartad schwannom-tumör. Den satt på tungroten så det hade blivit svårt att svälja, men nu slinker maten ner alldeles för lätt när den är borta.
Om vi ska snacka dramaturgi, så kanske det är så, att det är slutstriden som tar sin början?
En saga eller film har ju i regel huvudkaraktärerna protagonist, antagonist och hjälte. Den goda, den onda och så den som räddar situationen. Strax innan sagan eller filmen når sitt lyckliga slut brukar det hela avgöras i en våldsam uppgörelse.
Kanske är det där du är nu?
Frågan är vem som är vem? Antagonisten är helt klart Mr H. Kanske är det så, Karin, att du är BÅDE protagonist och hjälte i detta drama? Kanske bör du dela hjältetrollen med sjuksköterskor, läkare och alla andra som är med i samma krig?
Jag hejar på dig varenda stund, det vet du! Och tycker det är jättetråkigt att du ska behöva må så illa...
Kram!
//IngerF
som fått humanistisk överdos på sin kvällskurs
Hej där! Nu ska du vara snäll mot din man! Han menar väl, men det manliga släktet är inte alltid så finkänsligt och kan använda dom rätta uttrycken för våra kvinnliga öron. ;) Att massera hårbotten ska ju få håret att växa (fortare) sägs det. Myt eller sanning? Jag vet inte.
Sen att vara utan hår i värmen måste väl ändå vara det ultimata? Vad skönt! Det säger jag varje sommar när värmen är som värst. "Ni har tur ni killar som slipper ha så mycket hår!" Slippa tvätten i ett, kunna bada i saltvatten utan massa trassel och ingen svett som rinner längs med ansiktet p g a håret.
Förresten; när är du med i tidningen? Jag vill också läsa!
Kan du hojta till så kan jag köpa blaskan? Bor ju i värmland. :)
Hoppas du mår bättre denna torsdag, ha det bra - kram! // Titti
Hej, hej
Har tagit min dos cortison idag (minus en tablett) och känner mig ganskaokej förutom "solbrännan". Lovar att hojta till när artikeln kommer med. Efter min lusläsning. Får lita på att de tar med den bästa bilden.
Visst är vi tillsammans ett stridsförande team; läkare, sjuksköterskor,jag men även alla ni som ger mig uppmuntran och hejar på. Ni är en otroligt viktig del i krigsföringen mot Mr H. Vi kommer att lyckas. Kramar så länge
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida