Dags för kärnvapen, Mr H!

Morgonstrålar
förgyller de frusna åkrarna där X2000 susar förbi. Jag är på väg till Uppsala universitetssjukhus. Dags för nyvässade kärnvapenstrålar på Mr H. Snart börjar nedräkningen på allvar.

Mitt gamla hår hänger fortfarande kvar. Eller snarare delar av mitt gamla hår. I går red jag med thaibandet under ridhjälmen. Och idag har jag hittat en scarf som helt går i färg med min besöka-sjukhuset-tröja. Med hjälp av hårtvätt med milt schampoo, mousse och spray lyckas jag borsta hårtestarna så de döljer ett par tomma fläckar. Snart måste Bengt ta fram rakkniven. Man kan inte trolla med "lockarna" som är kvar hur länge som helst. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och ta fram min peruk. Jag börjar nog bli tjatig med mitt hår nu. Jag ska skärpa mig.

Nukleära avdelningen, Uppsala
Jag somnar i tunneln. Att fara fram och tillbaka, fram och tillbaka, långsamt, under 45 minuter är oerhört sövande. Tankarna försvinner, världen blir som en enda vit - ja just - tunnel. När tunnelresan är över, vill jag knappt resa mig upp. Den vita färgen följer mig.

Månne detta är vad som kallas för tunnelseende?