Den Lille Jäkeln
Tredje dagen
efter behandling, men han jävlas med mig.
Har ny omgång må-dåligt så jag förgiftar mig lite mer med mot-illa-mående-tabletter. Men jag vet att det går över – kanske med lite ilska. Svär högt så både Foxy och Bengt studsar.
- Jävlar, jävlar jag vill inte må illa. Hjälper det om jag blir arg? frågar jag Bengt.
- Ta en tablett, säger han förnuftigt.
Så jag väljer det allra bästa. Blir arg OCH tar en tablett.
Men jag har i alla fall fått i mig två rostade mackor med smör. Och jag har fått nya go'a presenter av en besökande arbetskompis. Ekologisk jättegod honung, hembakade skorpor med saffran som smälter i munnen och fläderbärsthé som är som balsam för mina skadade smaklökar.
.
PS jag börjar känna mig bättre nu! En kick i baken på Mr H.
.
2 kommentarer:
hej! Jag heter Petra och är 24 år. Har nyss fått veta att jag har lymfom, hodgkins.. Ville bara säga hur mkt jag gillar din blogg! Jag har samma inställning som du, att det är klart mna klarar detta! det e bara ett helvete man får gå igenom.. Väntar på första cellgiftsbehandlingen nu i veckan så än vet jag inte hur det kommer att vara.. Men jag tror att man måste ha en sån inställning som du! Håller med om att man inte fick så mkt hopp av att kolla på "himlen kan vänta", tvärtom kände jag mig bara nere.. Ville som sagt bara ge cred åt din blog!=) kommer att följa den!
Hejsan Petra!
Jag är jätteglad över att du har nytta av bloggen. Behandlingen är okej. Se bara till att du får en bra säng och plats till dina prylar. Sedan är det bara att vila skönt några timmar - läsa en bra bok - eller skriva på datorn - eller ringa kompisar tills behandlingen är över. Och maten - ja du har kanske fått lite tips. Viktigt att känna sig för och absolut inte låta bli att äta. I slutet av varje period kan man äta nästan det mesta. Det bästa av allt är ju att prognosen på hodgkins är så förbaskat bra. För dig som är så ung är det nog ännu enklare än för mig att fixa behandlingstiden. Men lev inte som sjuk! Ingen sjuk-identitet! Som min man säger: - Du är full av liv. Lev, rid . . . var dig själv.
Fråga på bara så mycket du vill under din "hodgkinsresa".
Kramar
Kaj
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida