22 oktober 2008

Behandling Nr 4

Tillbaka i sjukhussängen
På stolen (ännu ej något sängbord) befinner sig min termos med thé, min pizzalunch , en banan, en apelsin förstås och en bok. Laptopen är placerad i sängen på mina knän. Det är dags för ny attack mot Mr Hodgkin. Men även mot mina stackars snälla celler, som de senaste dagarna hade börjat vakna upp från giftdvalan.

Jobbet - nej!
Nej, denna gång hade jag inte någon lust att åka tillbaka till sjukhussängen. Mådde så bra i går att jag till och med hade lust att åka tillbaka till jobbet. Trots besked i går om en ny omorganisation tillbaka till den ett år gamla omorganisationen som blev omorganiserad två år tidigare och dessförinnan . . .

Fantastiskt med all denna tid som finns över till omorganisationer. För alla inblandade; vaktmästeri, post, berörd personal. Flytt av möbler, pärmar och datorer fram och tillbaka. Ändring i postgången. Och så den naturliga förvirringen, oron och undran över varför denna behandling av medarbetare som brickor i ett administrativt pokerspel? Så mycket bättre med dialog och en konsekvensanalys. För att kanske spara in på åtminstone en omorganisation. Nej, jag ska nog inte fundera på att dra min infektionskänsliga kropp till min arbetsplats de få timmar i veckan som jag mår bra. Tror inte det skulle vara särskilt nyttigt. Vare sig för min psykiska eller fysiska hälsa. Men tänk, tänk om ledningen kunde skicka mig ett litet "krya-på-dig-välkommen-tillbaka-kort"? I likhet med mina fina arbetskamrater.

Dropp, dropp, dropp. . .

Cortison med apelsinsmak
Min man har sina ljusa stunder. Igår kväll när jag gruvade mig för att återvända till Piccadilly Center kom han med ett jättebra förslag.

- Du kan väl fråga efter cortison med apelsinsmak. Så du slipper ha metallsmaken.

Jag har tagit upp mina matvanor med personalen. Som min förtjusning i apelsiner. Som i kombination med munsår inte är så jättebra.

- Men du ska inte äta för mycket citrusfrukter. Det är inte bra.

Något som jag högaktningsfullt inte kommer att bry mig om. Det är så många saker som inte är bra ändå. Så om jag vill njuta av mina apelsiner så gör jag det. Ännu bättre blir det när handeln får in grekiska och spanska apelsiner. Mums.

Dropp, dropp, dropp. . .









Snart halvtid

försöker jag trösta mig med. Efter denna behandling är jag klar med två kurer. Det återstår fyra, det vill säga åtta behandlingar. I bästa fall. Men efter två behandlingar till har jag nått halvtid. Och då är det bara hälften kvar. Och har jag klarat hälften så klarar jag en hälft till. Nej, nu känner jag att jag babblar, men du som läser förstår säkert vad jag menar. Och tiden går faktiskt fort. Till och med här i sängen. Nu har det nästan gått en timme. Klockan är 10.12 och vid 3-tiden kan jag ringa efter skjuts härifrån. Då ska vi åka till Pekås och handla. Frukt förstås. Och kanske lite godis. Lite tröst efter idag. Om jag nu kan äta det.







.

4 kommentarer:

Blogger Äla sa...

Karin,

Skönt att du har humöret på topp trots att det pumpar dig full med cellgifter. Jag tycker ändå att du har uppnått en viss tillfrisknad genom att reflektera över ditt jobb....och att det inte är bra för vare sig dig eller någon annan. Jag läste nyss om en tjej som skrev att hon frilansade som språkrådgivare och skribent för att hon "inte har tid att vara anställd". Det är ett skönt perspektiv på tillvaron. Sköt om dig!//EvaLena

22.10.08  
Blogger Inger F sa...

Karin!

Sämre laster kan man ha än att äta apelsiner! Strunta du högaktningsfullt i dem som tycker att man ska hålla igen på nyttigheter. Vad säger dessa till rökare eller missbrukare som har tumörsjukdomar, undrar jag? Inte att de ska hålla igen på apelsinkonsumtionen iallafall!? :-)

Du är en fighter och jag börjar inse att du är en förebild för mig! Jag har förstått att det nuförtiden är viktigt med förebilder, så jag är så lycklig över att äntligen ha hittat en! Man är ju mån om kvaliteten.

Din gamla arbetsgivare har noll koll! Vad sägs om att rektor skickade en gratulation på min 50-årsdag 3 månader efter att jag hade fått sluta - när jag dessutom hade överklagat tillsättningen av tjänsten jag sökt? Verkar inte som de har någon reda på vilka som är anställda. Vidare hade jag nog kunna träna på KMTI året ut på denna arbetsgivares bekostnad, om jag inte var så dum-ärlig och angelägen om att ha ett gott samvete i huvudkudden om natten.

KRAMAR!!
Inger

22.10.08  
Anonymous Anonym sa...

Hej, hej, Ska bli spännande att se om någon i ledningen läser min blogg - och kanske skickar ett kort, eller ännu hellre en chokladask. I likhet med den i inlägget :)

Men förmodligen har de glömt vem jag är . . .

23.10.08  
Anonymous Anonym sa...

Hej Karin,

Ja du, nu ska vi omorganiseras igen. Men det hinner nog ändra sig igen innan du kommer tillbaka...:-)
Här går det undan. Vill du ha ditt gamla rum tillbaka?

/Caroline

23.10.08  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida