Att kamma sig eller det?

Mitt gamla hår
Nu är det gjort. Mitt gamla hår är borta. Jag gav Bengt förtroendet att kapa av resterna. Efteråt ser jag mig i spegeln. Och hajar till. Jag ser för jävlig ut. Lite stubb sticker upp ur min i det närmaste hårlösa hjässa. Öronen ser ut som stora trollöron. Dessutom har mina ögonbryn i det närmaste försvunnit. Fattas bara en randig fångdräkt och en gaskammare om hörnet. Hemska associationer men för mig är de verkliga.

Mitt nya hår
Snabbt tar jag fram peruken, som jag hädanefter inte kommer att kalla peruk. Det låter alltför konstlat, opersonligt. I stället får det heta ”mitt nya hår”. Ingenting annat. Då är det mitt hår, mitt eget hår och inte någon konstprodukt. Nästa steg är att spraya det med vatten enligt frisörens rekommendationer, ta på sig det, kamma (inte "det" – utan kamma "mig"). Det är för långt i luggen och nacken så jag klipper lite försiktigt. Sedan kollar jag igen. Kammar lite mer. Håret ser för högt ut, lite för tjockt, jag känner inte igen mig. Jag sprayar mer vatten och kammar ner det. Pricken på i-et är en snygg scarf, som jag binder om. Anledningen till scarfen är att jag vänjer mig vid min nya look – eftersom jag de senaste dagarna använt mig av scarves. Och dessutom vill jag vänja andra lite försiktigt. Tänker ringa min ”nya-hår-frissa” på Idun och be henne tunna ut det håret lite. Jag har gett mig sjutton på att bli vän med mitt hår – att känna att detta är jag, att det hör till mig. Därför kommer jag att använda håret så mycket som möjligt hemma också. Annars blir det som en mössa jag bara sätter på mig när jag går ut.

Jag har fått ett nytt hatobjekt förutom Mr H och Piccadilly. Min kala skalle. Därför sover jag med en scarf. Jag kan helt enkelt inte se mig helt barskallad. Och vill inte att någon annan ska mig så heller. Då spelar det inte någon roll hur vacker jag är inombords, hur vackra mina ögon är eller hur vackert jag ler. Detta är inte jag.

Nedräkning
Men jag har kommit över en viktig tröskel. Och det bästa är att jag inte behöver fundera på håret mer. Det är gjort. Framåt marsch till nästa milstolpe. Alltmedan Mr H skrumpnar, tappar sina tänder och sitt hår. Ha, den jäkeln får inget nytt hår. Han får stå ut med sin bara skalle tills han går hädan. Nedräkningen har börjat.

Tog en skön ridtur
i söndagssolen och alla dystra tankar på bara skallar försvann. Nu ska jag inte tänka på det mer.











Första ridturen med mitt nya hår under ridhjälmen.