Me and Mr Hodgkin: En galopp - bästa vitaminen för min kropp

31 oktober 2008

En galopp - bästa vitaminen för min kropp

Tack, Ayla!
Det slår aldrig fel. Ingenting kan blåsa bort trötthet, sjukdomskänsla och lätt deppighet som en ridtur.

Även om det blåste lite väl kallt över fälten idag. Om det kunde blåsa bort Mr H också. Men jäkeln blir i alla fall rejält omskakad när vi flyger över fälten. Över blöta fält, längs grusvägar, en titt på Alsters kyrka och så tillbaka. Till stallets lugna vrå, där kraftfoder väntar.

Att lyssna på sin kropp

slår heller aldrig fel. Min kropp talar om vad jag ska äta. Som detta med nyponté eller utspädd nyponsaft och kardemummaskorpor med lite smör. Ingen ost. Och nu kan jag äta apelsiner igen. Men min förkärlek för mintchoklad består. Och för honung.

- Tack, kära Inger för din burk med skogshonung. En smekning för en ombytlig och krävande mage.

När jag får mitt konstiga onda i underlivet fungerar det utmärkt med det receptfria Voltaren, 25 mg. Men bara en tablett. Det ger en sövande effekt dessutom.

Jag och Dolly Parton!
Och nu har jag kommit till mina bra, bättre, bäst dagar. Jag riktigt känner hur mina goda celler tar sats och börjar växa. Metallsmaken försvinner något, men inte helt. Men det är ack alltför sent för mitt hår. Om man kan kalla mina hårrester för hår? I morgon ryker resten. Med Bengts hjälp. Nu ska jag göra som Dolly Parton. Använda peruk när jag uppträder, dvs när jag är utanför hemmets trygga väggar. (Tack för tipset, Inger)

.

PS Ni har väl förstått vem som leder av mig och Mr H? Stackarn, han har ingen som hejar på honom.

7 kommentarer:

FruÅhs sa...: Va härligt det låter att rida! Jag kan ju inte det med min astma, men det låter fantastiskt.
Vet du att min dotter har börjat i travskola! De är så söta när de kör runt med sina små ponnies. Jag får stå bredvid, och om jag inte är full av mediciner så snörvlar jag och hostar och kippar efter luft. Men jag får ta det- hon ser så lyckig ut i sin lilla sulky; 31.10.08
Anonym sa...: Tjena Heffaklumpen!
Jag har hittat till din blogg. Blir intressant läsning. Jag kan förstå din stolthet över din lilla travkusk. Vilken kul idé. Körde själv häst i min ungdom och det var jättekul. Min dotter prövade 4H hästar men blev tyvärr inte lika hästgalen som sin mamma.; 31.10.08
Anonym sa...: Kaj, du har så rätt så! Mr H står ganska ensamt i sin hörna av din kropp. Snart lär han få backa och ramla ur dig helt, helst från hög höjd så han aldrig blir sig själv igen, kanske t o m så att han inte klarar av att komma till någon levande varelse igen! TÄNK om det är så enkelt? Att det ska vara någon som DU som ska ruska av honom, för att förinta honom?!
Skönt att du har något roligt att se framemot emellanåt, som nu med ridningen. Släpp inte glädjebitarna i livet, skaffa fler istället!
KRAM! // Titti; 31.10.08
Äla sa...: Bitande kallt, med snö i luften. Hästarna brukar bli lite knasiga i det vädret...men det hindrar inte dig, Karin.

Har du fattat vilken sabla envis och fantastisk människa du är. Det smittar av sig på mig som bara är en vanlig...relativt frisk människa. När det någon gång tar emot och känns besvärligt så vet jag nu att då har man minst lika mycket till att ge. Det har du visat på alla tänkbara sätt.

All värme och massor med solsken till dig.//EvaLena; 1.11.08
Anonym sa...: Kära vänner och medbloggare!

Era fantastiska kommentarer lyfter mig. Alla dessa fantastiska positiva heja-ord får mig till och med att tro på dem. Och vilja leva upp till dem. Att visa Mr H ännu mer att jag är så mycket starkare än han.
Tack!; 2.11.08
Anonym sa...: Vill bara tala om att jag kikat in här för att se hur din/er helg varit men du har inte hunnit med uppdatering än. :)
Hoppas du får en fin och skön vecka.

Kram från Titti; 3.11.08
Anonym sa...: Bloggen är uppdaterad t o m idag, 3.11. Och i morgon vill VF veta lite mer om bloggen. Tydligen har några haft nytta av den. Det var halva syftet med den. Andra halvan av syftet var rent självisk.; 3.11.08