Laddade Möten

På små oskodda hovar galopperar Ayla på den mjuka snön - full av livslust. Mums. Vi tar stigen i närheten av Karlstad golfbana. Vädret är lagom varmt, jag mår bra och Ayla full av "go".

Så dyker det upp ett par gubbar i kamoflageuniform - klädda, som om de nyss stigit av ett plan från Afghanistan. Inte bara uniform utan med var sitt gevär i handen. Och en vovve i sällskap, klädd i grön plastig uniform.
- Hej, hojtar jag. Ska ni ut och skjuta?
- Ja, säger en av "soldaterna".
- Vad ska ni skjuta då? frågar jag när jag kommer närmare.
- Vi har sett en räv här, som vi tänkte ta.
- Jag hoppas ni kan ske skillnad på min häst och räven, fortsätter jag. De har ju samma färg.

Det lovar de. Jag säger ingenting mer eftersom jag inte säkert vet om de har lagen på sin sida. Jag och Ayla fortsätter. Vi följer en stig genom skogen. Och plötsligt sprätter Ayla till och stannar med höjt, lyssnande huvud. Pang, pang, pang. Skotten vibrerar i skogen. Det är riktigt läskigt. Jag tar upp mobiltelefonen och ringer Bengt.
- Hej. De skjuter här, säger jag ilsket.
Han är tyst i telefonen och förstår ingenting. Så jag förklarar inledningen.
- Kan du inte ringa polisen, säger jag. De får väl inte skjuta nu.
- Jo, det får de. De får skjuta räv och rådjur. Så jag tänker inte ringa polisen.
Jag mumlar något om knäppa oförstående gubbar och lägger på.

Då återstår bara att fortsätta ritten genom kulregnet och hoppas att gubbarna verkligen ser skillnad på räven och oss. För säkerhets skull drar jag fram min röda scarf, så att ingen ska kunna missa den. Så sätter vi fart för att komma ifrån skjutfälten.

Om jag tänkte på Mr H? Skratt!!! Tio - noll till mig.