Julbord och Snäll Ayla

Rapport från julbord
Så jättetrevligt att träffa alla arbetskamrater och inte minst min chef - så länge det varar. (Sex månader före min sjukskrivning bytte jag organisation och chef och den 1 januari är det dags för ny organisation och ny chef igen. Jag kanske borde vara sjukskriven tills man har bytt organisation och chef ännu en gång - för det kommer nog. Tills "förändringsnissarna" är säkra på vilken organisation som ska gälla. Om de någonsin blir det?)

Men det var inte detta jag skulle skriva om. Utan om en kul kväll med glada skratt, spännande skvaller och god, kryddig indisk/pakistansk mat. Kul idé att byta julskinkan och gröten mot exotiska rätter. Mina smaklökar skötte sig och jag klarade av det mesta utom sallad, öl och vin. Men jag klarade inte av att hålla reda på mina bilnycklar. Min man som i lugn och ro satt och såg på en film på TV-n fick störta ut, skrapa vår gamla volvo och köra till restaurangen med reservnycklar. För att få höra att jag hade hittat nycklarna. Hade jag i vanlig ordning inte glömt mobilen hemma, hade jag kunnat hindra honom att åka hela vägen.

Min snälla Ayla
Jag smyger försiktigt ut i hagen gömd bakom JJ, en stor quarterhäst. Så att Ayla inte ska se mig alltför tidigt och få för sig att börja sin dans igen. Men när jag lämnar skyddet från JJ, står Ayla snällt och väntar på mig. Utan att röra sig. Ivrigt smaskar hon i sig två morotsbitar och låter mig sätta grimman på henne.

Vi kommer iväg i god tid och får två helt fantastiska timmar i snölandskapet. Lite halt kanske, men helt okej att gå längs kanten av vägen. Vid den gamla träbron sitter jag av - i vetskap om att bron kan vara hal. Sedan helt underbar, fantastisk galopp i den mjuka snön längs åkrarna. Jag berömmer henne entusiastiskt. Hennes öron viftar fram och tillbaka som tecken på att hon förstår. Och när jag betonar ordet "duktig", stannar hon, vänder huvudet mot mig och väntar på sin morotsbit. Precis som Foxy, fast i hennes fall är det leverbit som gäller.

Jag är helt förvissad om att min Ayla har känslor för sin kompis? Och hon känner givetvis att jag mår så mycket bättre idag än i tisdags. Mr H ligger förmodligen i dvala och jag och min omgivning är förskonade från hans stank.

Lycka är att ha fyra dagar framför sig då jag kommer att må allt bättre. Ikväll ska jag pröva en liten chokladbit.