Peruker o Mediciner

Dag 1, Dag 2 och Dag 3

Jag får order att äta cortison.
- Du måste äta den här dosen, har sköterskan sagt. Sex tabletter första dagen efter behandling, fyra tabletter andra dagen och två tabletter tredje dagen. Mot fördröjt illamående.

Det får vi se hur det blir med det..., tänker jag obstinat som en barnunge.

Min vana trogen kollar jag genast biverkningar på FASS. ”Månansikte, fettbildning runt midjan och sömnsvårigheter.” Jag bestämmer mig för att ta max hälften av ordinationen. Det fungerar. Visst känner jag en konstig illamåendekänsla, en konstig metallsmak, men den bjuder jag på, bjuder jag Mr Hodgkin på. Till natten tar jag mina gamla hederliga hälsokosttabletter, Neval.

För att dämpa metallsmaken dricker jag thé med honung. Och äter apelsin.

Min nya frisyr
Jag gör ett besök hos frissan och diskuterar peruk, som landstinget är vänlig nog att betala.

- De flesta tappar håret strax före andra behandlingen, säger frissan.

Jag håller god min, övertygad om att det inte kommer att gälla mig. Frissan är pratglad och informerar mig glatt om vad som kan hända kvinnliga olyckskamrater.

- En kvinna hade kvar håret under hela behandlingstiden och först därefter började hon tappa håret.
- Jaha.
- Och en tjej som hade långt, tjockt hår använde en ismössa, men hon tappade håret runt kanten av mössan.
- Jaha, svarar jag artigt igen.

Varje morgon känner jag på håret – om det sitter kvar. Hårstrån lossnar från luggen, inte så många, men luggen blir allt tunnare. Håret får en annan karaktär, blir mattare, livlösare. Men det sitter kvar. Åtminstone just nu.

Familjen i min peruk

Familjen provar min peruk. Lilla Foxy, jag själv, min dotters kille och min man - med strålande resultat!