Mr Hodgkin, I presume ...23.6

Sommar, sol och stugan väntar.

Ja, i alla fall sommar och stugan. Med solen var det inte så mycket bevänt. Men det känns bra ändå. Jag känner mig trygg i tanken att allt kommer att ordna sig med knölen. Jag är väl omhändertagen.

Vi packar in oss, mormor och lilla valpen Foxy och drar iväg till stugan i Dalsland för att fira midsommar. Vi har några trevliga dagar trots att mormor snubblar på kompostgrinden vi har ställt mot hennes rum för att inte Foxy skall kila in till henne och kissa på mattan.

Jag vet vem knölen är!

Snart sitter jag i väntrummet på kirurgmottagningen igen. Men inte helt utan att ha förberett mig. Jag har nämligen läst på. Och vet vad det är för fel på mig. Jag vet vem knölen är. Jag har läst om honom på internet. Han heter Hodgkin, närmare bestämt Thomas Hodgkin. Och föddes 1832. Det är han som har börjat ta herraväldet över min kropp, den jäkeln. Vi är inte så många som träffat på honom och de flesta är bra mycket yngre än mig; mellan 20 och 40 år. Jag borde känna mig hedrad över Mr Hodgkins intresse av mig. I min ålder. Men symptomen stämmer. Nattsvettningar, viktminskning, trötthet, svullnad vid nyckelbenet. Det finns mer att läsa på http://sv.wikipedia.org/wiki/Hodgkins_lymfom

- Det är väl Hodgkins desease, frågar jag doktorn medan hon förbereder nya nål-prov-stick i knölen. Jag känner mig stolt över att jag vet.
- Ja, det verkar så, säger hon, lite förvånad över att jag känner till det. Kanske är hon besviken över att det inte var hon som berättade för mig vad jag hade för diagnos.

Hon sticker mig i knölen ett antal gånger. Stick den jäveln bara, tänker jag.

Jag lämnar sjukhuset med nya direktiv om ett femtiotal nya blodprov jag ska ta.