14 januari 2009

Ännu mer Doktorer...

Heja akuten!
Jag grips av en känsla av overklighet. Sitter på akuten med min f-b fot och väntar på att en onkolog ska ringa och berätta om Mr H är borta eller inte. Något mer själsdödande än en akutmottagning finns inte. Här sitter jag sedan doktorn på vårdcentralen skickade mig på akutremiss till röntgen, som i sin tur skickade mig till akuten. Patienterna sneglar tysta på varandra, tittar på klockan, spekulerar i vilka sjukdomar alla kan ha. Tiden går så oerhört sakta. Timme efter timme efter timme. En olycka har hänt, det är rusning i korridoren innanför väntsalen. Och det betyder ännu mer väntan för oss, akutpatienter.Och i synnerhet för så'na som jag, ortopedpatienter. Och doktorerna prioriterar bland oss akut'are. Provar kaffet i automaten. Letar efter kaffe med mjölk, men det finns bara kaffe och kondenserad grädde. Så jag väljer cappochino, som smakar skit. Det är sparsamt med tidningar. Senaste numret är daterat september 2008. Aftonbladet jag köpte går laget runt. Jag försöker lösa barnkorsord i veckotidningarna, men till och med det går trögt. Ringer människan aldrig? Klockan är 17.45. Han skulle ringa 17.15. Och här har jag suttit sedan 16.00. Jag sitter på helspänn, nära utgången eftersom man inte får använda mobiler här. Han måste ringa innan jag blir uppropad. Jag kan knappast snacka med en doktor om mr H i mobilen, medan en annan doktor undersöker min fot. Även om det skulle vara effektivt.

Doktorn ringer!
Efter lite dö-snack om min fot och min aktuella befinnelseort, frågar han.
- Ja, vad har du för frågor?
- Jo, jag vill veta vad datortomografin i fredags visade.
- Hm, jag har inte sett den än. Vänta . . .
Doktorn återkommer efter en stund.
- Jag ser att dina lymfkörtlar har minskat.
- Jaha, men vad betyder det? Kommer de att försvinna under de tre behandlingar som återstår?
- Nej, det är inte säkert.
- När försvinner de då?
- Svårt att säga, vi får bedöma efter hand.
Jag känner frustrationen stiga. Varför i h-e kan människan inte ge mig några riktiga svar.
- Räcker tre behandlingar för att jag ska bli botad?
- Ja, du ska inte ha fler behandlingar.

Jag kommer inte på hur jag ska formulera fler frågor. Jag får ändå inte några riktiga svar. Så det spelar egentligen ingen rolll om jag lyckas formulera bra frågor. Han visste ju inte ens varför han skulle ringa. Att jag givetvis ville veta vad datortomografin visade. Med andra ord känner jag mig totalt förvirrad. När ska Mr H försvinna ur mitt liv för alltid?

Min förbannade fot
Klockan 22.30 blir jag uppropad. Då är jag nära att lämna bygget. Och hemma sitter Bengt och väntar och undrar om jag blir kapabel att ta mig hem med bilen för egen maskin eller om han måste cykla och hämta en nygipsad hustru.

- Din fotled är bruten, säger den unge läkaren.
- Nej, det är inte sant, säger jag.
- Jo, så är det. Men det är bra att du inte har ont på andra sidan vristen. Då hade vi varit tvungna att operera.

Operera? Jag och mitt obefintliga immunförsvar. Grâce au Dieu!

Jag får benet gipsat nästan upp till knät och halva foten. Och ringer Bengt, som får ta cykeln och hämta mig och bilen. Först 01.20 kommer vi iväg, då gipset har torkat och jag lyckats få på mig en löjlig sko, som är alldeles för kort för min fot. Doktorn undrar om jag behöver sjukintyg, men jag förklarar att jag redan är sjukskriven så det behövs inte.
*
Och i morgon som jag hade tänkt mig ut på en ridtur med Ayla. Och vi som ska passa ranchens riesenschnauzer Totte i 14 dagar.


.Undrar i alla fall om det inte är Mr H som jäklas, i ny skepnad.



Totte och jag i kökssoffans lugna vrå.

9 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Jaha vännen *suck* Bruten!

Jag bröt mellanfotsben för 20 år sedan. Det blev ju bättre - efter 5veckor. Men de där fem veckornas besvär med rörligheten...

Cyberspace Karin :-) Hela cyberspace är fullt av äventyr och drama. Nu när du inte kan få det med Ayla i skogen kan du ändå låta det hända i fantasin. Hjärnan gör inte så stor skillnad på "verklighet" och vad vi intensivt fantiserar. Sägs det...Jag tycker nog att det stämmer en del.

Vet du någon fantasy-värld som du vill flytta in i? Där kan du rida, flyga till månen, steppa som Ginger Rogers...vad du vill.

För något roligt ska du ha! Så det så!

((( )))

GG

14.1.09  
Blogger Äla sa...

Karin,

Räcker det inte med Mr Hodgkins?
Det kanske är någon som testar hur mycket du tål. Den som testar har säkert inte fått reda på vilken stark tjej du är. Hur länge ska du stampa gips?

Massor med solsken till dig//Äla

14.1.09  
Blogger Kaj sa...

Hej!
Steppa låter bra. Bengan tycker jag är gnällig. Jag gav tillbaka med att "önskar du var i mina skor". Blev lite fånigt med tanke på . . . i synnerhet som min sko jag fick är alldeles för kort så tårna ramlar utanför. Skon har jag slängt undan och använder en av Bengts sandaler.
Äla - gipset ska sitta i fem veckor.
Kram/Kaj

14.1.09  
Blogger Yvonne sa...

Tur du kom iväg med din fot iaf, annars kanske du fått operera om den längre fram eller nåt..hoppas att inte din doktor heter H. Då kan det ju bli förvirring med Dr.H och Mr.H ;)
Men Mr.C är ju helt fantastisk. Johnny alltså. Har du sett filmen om honom. Om inte - gör det! Den är bra! Kul att du ville hälsa på hos mig :) Kramkram

14.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Nämen Karin.
Vilken rackarns otur. Det som jag vill ha sagt är redan sagt av de andra. MrH surnade väl till för att du inte lydde honom utan var ute och gjorde saker som du blir glad av. Kan du promenera med gipset så du kommer ut lite granna iallafall? Stackars Foxy, matte kommer inte att kunna hänga med i tempot. Eller ska vi säga stackars Bengt...?

Kramar
från IngerF

14.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Förresten, kanske det rentav är "stackars Karin" nu?
//IF

14.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Yes, Yvonne, jag har sett filmen, två gånger t o m. Promenerade med Foxy idag, medan Bengt gick med Totte, men funkade inte så bra - gipset skavde och sandalen satt inte bra. Har nu sovit ett par timmar efter en j-a natt. Och i morgon är det sjukhus som gäller. Jag återkommer då.
Kram/Kaj

14.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Tänkte på en sak. Den läkare som ringde mig igår heter faktiskt Dr H.
Jag har nu skrivit ett brev med mina frågor - jag överlåter åt någon på avdelningen att svara på. Mer om detta i morgon på PCC (Piccadilly Center)

14.1.09  
Anonymous Anonym sa...

Ojojoj Karin!!

Det var väl en jädra tur att du gav syrran på sjukvårdsrådgivningen ett gott skratt. De har det inte för roligt på den arbetsplatsen. Din humor är en tillgång för dig i allt det här! Skrattade gott åt din kommentar till Bengt om att gå i dina skor :-)

Mr H, Dr H och Hr C, hjälp jag tappade bort mig ett tag och tänkte den enda jag kan komma på är Mr Darcy, ytterligare en bokstav m a o. Sen fattade jag att det var Herr Cash ni menade!

Fy rackarns för att häcka på sjukhuset så länge. Skönt att du blev röntgad till slut. Hoppas du får prata med din doktor som du gillar och kan få lite tydligare besked. Dr H kanske är kanske en besviken Mr i förklädnad.

Kramar,
Lotta

15.1.09  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida