Allvarligt talat och Pippi Långstrump

En ny vacker höstdag

Jag längtar ut i solen. Som börjar ta sig in i trädgården och lyser upp bigaråträdet och vår friggebod. Funderar på att en promenad med Foxy. När jag orkar. Har haft en ny jäkla "springnatt". Stackars Foxy. Hon måste undra varför matte ideligen skuttar upp ur sängen. När hon inte kastar av sig täcket för att i nästa sekund rulla in sig som en boll under det. Men Mr H fick sig rejäl motion i natt. Jag kan bara hoppas att han också svettades.

Illamående och tappa håret
Om någon hade talat om cytostatika tidigare, hade jag tänkt "illamående, tappa håret". När den läkare jag först träffade talade om biverkningar handlade det om att möjligen bli illamående, möjligen tappa håret, infektionskänslighet och trötthet. Detta kunde jag "köpa" och ställa in mig på. När jag läste om biverkningar i en "cytostatikabroschyr" framgick att slemhinnorna kunde påverkas. Okej, det finns salva för sådant.

Bisarra biverkningar?
Inte fa'n kunde tro't att det skulle bli så många biverkningar. Som inte alls har nämnts. Och som har väckt en viss förvåning. Är de verkligen så ovanliga? Biverkningar som kraftiga svettningar, värk i underlivet, urinträngningar, sömnlöshet. I går kväll frös jag och tog på mig en fleece-jacka och fleece-sockor. För att några minuter senare ta av mig alltihop. Och springa ut på altan och svalka mig. För att börja om från början. Om och om igen.

Och vi som hade tänkt gå på bio.
- Det var tur att vi inte gick, säger min man. Tänk om du skulle ha klätt av och på dig i biosalongen.
#

Vem är boven? Mr H förstås!
Genom egna ansträngningar, efter ett par varv med olika läkare och sjuksköterskor, vet jag att allt nytt elände beror på cytostatikan, om man bortser från upphovsmannen Mr H. Visst spelar åldern in, kroppsstorlek - och könet. Som detta med ökad östrogenproduktion, vilket knappast torde drabba en man. Men detta måste ju ha hänt förut. Att några har haft mina biverkningar. Så att det finns statistik. Vad kan drabba kvinnor, respektive män i olika åldersgrupper. Vilka biverkningar kan man utifrån vissa faktorer räkna med. Så att "offret" inte blir totalt överraskat och börjar oroa sig för tusen olika sjukdomsfenomen. Utan får relevant information serverad från början. Helst från en och samma läkare, som man får behålla under hela sjukdomstiden. Och kan bygga upp ett förtroende till. Varje patient är ju unik med sina unika biverkningar som kräver unika förhållningssätt. Kanske sjukvården är alltför van vid snälla patienter som inte kräver så mycket, som aldrig ifrågasätter. Utan snällt tackar och lydigt tar sin medicin.
#

Men detta är inte

läkarens och mottagningens ansvar - utan sjukhusdirektör, landstingsförvaltning, sjukvårdförvaltning, verksamhetschefer - "what-ever" - i ansvarig ställning. Patienter är ju olika individer med olika behov.

Men det mest grundläggande och viktigaste av alla behov - är att få ha en och samma läkare genom hela sjukdomstiden. Jag tror att jag har lyckats med det nu.

Pippi Långstrump
Jag har inte tänkt blanda in politik i min blogg - men det handlar ju om resurser. Och enkla ekvationer. Som mindre sänkta skatter till högavlönade versus mer pengar till vården. En ekvation som månne är alltför enkel för den sofistikerade multiplikationstabell som Alliansens egna små räknenissar använder.

- Tänk om Pippi Långstrump var med. Hon kunde få fart på multiplikationen.

Min peruk är fortfarande oanvänd. Hänger så bra på golvlampan i arbetsrummet.
- Håret är fortfarande kvar, brukar min man konstatera medan han försiktigt drar i mitt hår.

- Det kan lossna på en gång, säger en sköterska. Stora hårtussar kan lossna.

#

Jag ska försöka sova lite i eftermiddag.

Så jag orkar gå på min ridlektion i kväll. Som kommer att ge mig en stor må-bra-dos. Och jaga bort alla dumma tankar. Och kloka med. Ibland är det skönt att inte tänka alls.