Behandling Nr 4

Tillbaka i sjukhussängen
På stolen (ännu ej något sängbord) befinner sig min termos med thé, min pizzalunch , en banan, en apelsin förstås och en bok. Laptopen är placerad i sängen på mina knän. Det är dags för ny attack mot Mr Hodgkin. Men även mot mina stackars snälla celler, som de senaste dagarna hade börjat vakna upp från giftdvalan.

Jobbet - nej!
Nej, denna gång hade jag inte någon lust att åka tillbaka till sjukhussängen. Mådde så bra i går att jag till och med hade lust att åka tillbaka till jobbet. Trots besked i går om en ny omorganisation tillbaka till den ett år gamla omorganisationen som blev omorganiserad två år tidigare och dessförinnan . . .

Fantastiskt med all denna tid som finns över till omorganisationer. För alla inblandade; vaktmästeri, post, berörd personal. Flytt av möbler, pärmar och datorer fram och tillbaka. Ändring i postgången. Och så den naturliga förvirringen, oron och undran över varför denna behandling av medarbetare som brickor i ett administrativt pokerspel? Så mycket bättre med dialog och en konsekvensanalys. För att kanske spara in på åtminstone en omorganisation. Nej, jag ska nog inte fundera på att dra min infektionskänsliga kropp till min arbetsplats de få timmar i veckan som jag mår bra. Tror inte det skulle vara särskilt nyttigt. Vare sig för min psykiska eller fysiska hälsa. Men tänk, tänk om ledningen kunde skicka mig ett litet "krya-på-dig-välkommen-tillbaka-kort"? I likhet med mina fina arbetskamrater.

Dropp, dropp, dropp. . .

Cortison med apelsinsmak
Min man har sina ljusa stunder. Igår kväll när jag gruvade mig för att återvända till Piccadilly Center kom han med ett jättebra förslag.

- Du kan väl fråga efter cortison med apelsinsmak. Så du slipper ha metallsmaken.

Jag har tagit upp mina matvanor med personalen. Som min förtjusning i apelsiner. Som i kombination med munsår inte är så jättebra.

- Men du ska inte äta för mycket citrusfrukter. Det är inte bra.

Något som jag högaktningsfullt inte kommer att bry mig om. Det är så många saker som inte är bra ändå. Så om jag vill njuta av mina apelsiner så gör jag det. Ännu bättre blir det när handeln får in grekiska och spanska apelsiner. Mums.

Dropp, dropp, dropp. . .









Snart halvtid
försöker jag trösta mig med. Efter denna behandling är jag klar med två kurer. Det återstår fyra, det vill säga åtta behandlingar. I bästa fall. Men efter två behandlingar till har jag nått halvtid. Och då är det bara hälften kvar. Och har jag klarat hälften så klarar jag en hälft till. Nej, nu känner jag att jag babblar, men du som läser förstår säkert vad jag menar. Och tiden går faktiskt fort. Till och med här i sängen. Nu har det nästan gått en timme. Klockan är 10.12 och vid 3-tiden kan jag ringa efter skjuts härifrån. Då ska vi åka till Pekås och handla. Frukt förstås. Och kanske lite godis. Lite tröst efter idag. Om jag nu kan äta det.







.