Behandling Nr 3
I väntrummet
Jag möts av ett unisont hej från tre patienter i väntrummet.
- Hej, svarar jag och tar av mig jackan och sätter mig.
Två av patienterna – äldre medelålders – pratar om sina picc-lines och sina besvär och om röntgen, kontraster, dricka vatten…. Jag hoppas att de inte vill dra in mig i samtalet. Jag har ingen som helst lust att prata om min egen Piccadilly. En av damerna bär en vithårig peruk, en så oerhört uppenbar peruk, den andra damen har kvar sitt hår som har utvecklats till en risig, tunnhårig frisyr. Jag känner mig välfriserad i jämförelse. En man tittar in och då han upptäcker att han inte har något annat val än att sällskapa med oss damer, går han in och sätter sig. Även hans peruk ser ut som en peruk.
Och jag tänker på min dotters kille, som blev så söt i min peruk. Att han till och med har lagt ut den i sin profil i Face-book.
Tillbaka i sjukhussängen.
Tack för det. Eget rum igen. När sköterskan ser mitt bagage, dator, extra påse med litteratur och matsäckspåse, inser hon förståndigt nog att jag inte avser att tillbringa mina sex timmar med att konversera med mina medpatienter. Jag släpar i vanlig ordning fram en stol som sängbord.
- Är det några bord på gång snart, frågar jag sköterskan.
- Nej, inte än. Vi får ta de bord som blir över. Avdelningar kommer i första hand.
dropp, dropp . . .
Kanske jag ska skriva till landstingsdirektören. Och snällt be om sängbord och sänglampor och kanske kioskvagn (som förr i tiden)? Till oss i cytostatikagänget som tillbringar hela dagar i sjukhussängen.
Min doktor ringde i går. Min riktiga doktor – överläkaren. Och nu fick jag några svar jag behöver. Som förklarar mitt onda underliv.
- Cytostatikan kan ge påverkan på östrogenhalten – en fortsatt östrogeneffekt. (garderar mig för att jag inte citerat ordagrannt)
Så kul – att bli ung på nytt. Mina besvär är en förstärkt effekt av gammal hederlig mensvärk. Jag passar på att fråga vad som döljer sig i de tre mystiska påsarna jag får i tre omgångar vid varje behandling.
- Alla tre påsar innehåller cellgifter, svarar hon. Det är tre olika medel, en kombination som ger extra effekt. Om ett medel inte fungerar, så fungerar det andra eller tredje. Du får en mycket kraftig dos. Eftersom din sjukdom kan botas. Min naturliga följdtanke blir
Vilka får då en svagare dos?
Plötsligt upptäcker jag en ny möjlig ekvation. Strålad bröstcancer ger upphov till ny cancer som behandlas med cytostatika, som i sin tur ger upphov till ökad produktion av östrogen, som i sin tur kan ge upphov till ny bröstcancer. Eller?
Oh, la, la. Detta måste gubben Hodgkin gilla.
dropp, dropp . . .
Försäkringskassan
Jag har fyllt i min försäkran. Jag var noga med att presentera fakta och inte åsikter som det står i Kassans nya TV-reklam. Jag skickade en extra bilaga eftersom jag inte fick plats med alla mina orsaker till att jag inte kan jobba på Kassans blankett. Som att cytostatikan ger biverkningar, medicin mot biverkningarna ger nya biverkningar och medicin mot de nya biverkningarna som orsakas av medicinen mot biverkningarna ger fler biverkningar och ...
- Om du inte får sjukersättning, be dem ta kontakt med mig, sa’ min överläkare, övertygad om att i mitt fall blir det inga problem.
- De kan väl inte tycka att mitt bloggskrivande är förenligt med att kunna gå till jobbet? tänker jag. Man kan ju inte bara ligga i sängen tills det är dags för nästa illa-mående eller smärtstillande tablett. Eller fundera på om Mr H har krympt eller planerar något nytt jävulstyg.
dropp, dropp, dropp . . .dags att byta påsar . . .pling, pling!! i Piccadillydosan
Hjälp!
Lokaltidningen mejlar och vill skriva en artikel om mig. Vet inte vad jag ska svara.
- Vad tycker du Mr H? Vill du komma med i tidningen?
Svettas kopiöst och känner den beska metallsmaken efter behandlingen. Nu jobbar giftet (motgiftet) för fullt. Och jag kan nästan höra Mr H's rop på hjälp.
Går ut med Foxy för att svalka av mig.
Apelsiner och thépåsar
Någon vänlig själ har lagt apelsiner och thépåsar i vår brevlåda?! Den vänliga själen har uppenbarligen läst bloggen. Och tagit min extra nya förkärlek för apelsiner och thé på högsta allvar. Saknar bara en burk honung också. Men det kanske kommer ....
3 kommentarer:
Hej Karin,
Skönt att du klarat av ytterligare en behandling utan att det tär allt före mycket på ditt goda humör och din fighter-vilja.
Jag tycker att du ska ge Mr Hodgkins en utmaning genom att visa även andra vilken jäkel han är. Go for it!
Honungen kommer vid nästa besök. JAg hoppas att dina Filidoro-bilder låg kvar. Annars blir jag bekymrad. //EvaLena
Tack Äla för dina kommentarer - och apelsiner och thé, men inte behöver du ge mig så mycket och vad gäller honung så skojade jag bara. Men det blev en kul bild i brevlådan - har du sett den?
Jo, Filidorobilderna låg kvar.
Vad gäller VF, så måste jag nog be dem vänta tills jag har fått pengar från F-kassan. Annars kan de få för sig att kan jag skriva blogg så kan jag gå till jobbet, oavsett mina fakta-biverkningar.
Hej Karin!
Nog har vi väl fått ett förfärligt samhälle, där man inte ens ska få berätta om sin sjukdom utan att bli misstrodd för att vara frisk?
Jag har idag länkat från min blogg till dig. Igen.
"Den friske har tusen önskningar. Den sjuke har bara en."
Tänk att jag misstänkte att det var Äla som varit i farten! Vilken sorts honung tycker du om?
Kram,
Inger
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida