Behandling Nr 2, 24.9

Tillbaka på cytostatikabanan
Beväpnad med bok, pizza, en termos kaffe, en banan och två päron sätter jag mig i väntrummet på cytostatikamottagningen. Där finns fyra patienter förutom mig. Ett par damer i äldre medelåldern för ett viskande samtal, en ganska ung tjej bläddrar i en tidning, en äldre flintskallig man tittar rakt fram. Jag ser nyfiket på kvinnornas frisyrer, men kan inte avgöra om håret är äkta. Jag funderar på att ta ett glas ramlösa från serveringsbordet i hörnet. Men upptäcker att det bara finns söta drycker. Och vill man ha något kostar det fyra kronor. Även för en kopp kaffe.

Jag får eget rum. Tittar förgäves efter ett sängbord, men får nöja mig med att dra fram en stol att sätta min matsäck och datorn på. Det finns ingen sänglampa utan det är taklampan som gäller. Standard för oss polikliniska cytostatpatienter. Trots närmare sju timmar när vi är bundna till sängen. Ingen mat, inget sängbord, ingen sänglampa! Jag försöker dämpa min ilska och koncentrera ilskan mot Mr Hodgkin som ställt till allt.

Stativet rullas in, påsarna med dropp hängs upp, två med genomskinligt innehåll och ett med rött, mitt bandage tas bort och min picc-line kopplas samman med katetern från droppet.
- Du får inte bli orolig om du kissar rött, har sköterskan tidigare sagt.

Dropp, dropp, dropp - ha, nu får du lite mer gift, Mr H!

Den gode doktor N
Innan sköterskan går, frågar jag.
- Har doktor N sagt något om att jag ska ha ersättning mot Betapren? Cortisonmedicinen?
- Nej, det står inte något, men jag ska kolla.
- Hur är det – ingår cortison i behandlingen?
- Javisst, svarar hon.

Jaha, så var det med doktor N och hans svar. Att cortison inte var med. Sköterskan blir nu orolig och vill veta mer om mitt samtal med doktor N. Jag berättar vad han sagt, att Betapren enbart hjälper mot illamående.

- Men Betapren är inte enbart mot illamående. Det skyddar mot infektion. Du är ju extremt infektionskänslig nu. Dina vita blodkroppar ligger så lågt att du nätt och jämnt kan få behandlingen idag.Varför vill du inte ha dem?
- Jag kan inte sova.
- Men vi kan skriva ut sömntabletter
- Nej, då blir jag beroende av dem.
- Men du kan ta insomningstabletter. Tar du bara ett par nätter är det ingen fara.

Till slut samtycker jag till allt; sömntabletter och cortison. Och undrar lite över doktor N, som lät så kunnig men ändå inte hade riktig koll på läget. Sköterskan ringer på stående fot överläkaren för cytostatikamottagningen, som ska vara min läkare. Hon ringer i sin tur in sömntabletter. Efter samtalet vänder sig sköterskan till mig med allvarlig min.

- Det är viktigt att du tar dina Betapren. Det är bättre att vara sömnlös ett par nätter än att få lunginflammation, säger sköterskan.

Timmarna går fort. Jag svarar på mejl från mina fantastiska vänner; Connie, Gunnel, Inger F, Inger M, Eva-Lena, Caroline, Carina . . .

Tittar på foton av
lilla Foxy...

När jag inte orkar skriva eller läsa, lägger jag spindelharpan om och om igen, tills det blir för jobbigt.





Dropp, dropp, dropp – hur känns det nu Mr H?