Life goes on . . .

En ny dag, en ny president och våra vovvar
Tack och lov att krigsherren G.W.Bush har gjort sin exit. Faktum är att han påminner en del om min Mr H. En elak, självgod, livsfarlig jäkel. Undrar om president Obama kan jaga bort alla Mr H och likasinnade på vår jord?

Min man funderar på problemet där han sitter vid köksbordet och läser VF:s ledarartikel om världens nye frälsare.

Medan lille Foxy som är trött efter frukost och morgonpromenad har lagt sig till ro under köksbordet. Det kan ju ramla ned en och annan smula, även om det var ett tag sedan vi åt frukost.

Extravovven Totte är likaså trött och ligger som en stor svart trasa på golvet, med sina tjusiga mustascher utbredda som en liten extramatta.
Totte har blivit speciellt förtjust i sin extra-husse. Kanske för att det är han som ger honom mat och går ut med honom? Problemet är att Bengt inte ens kan gå på toa utan att Totte blir upprörd. Han sitter utanför och skäller med sin grova, hesa röst tills Bengt kommer ut igen.

Mina krämpor
Egentligen känner jag mig gnällig. Ont i foten, ont i höft och knän tack vare betongklimpen jag släpar på, sover dåligt, känner mig uttråkad, trött på skitväder, trött på att inte kunna rida och promenera, trött på böcker, TV och dator.

Men . . . skärpning . . . det finns massor av ljuspunkter. Jag får lov att se positivt på tillvaron. Faktum är att jag bara har två behandlingar kvar. Nummer elva kommer nästa onsdag. Om en vecka ska jag lägga om gipset och då är foten mycket bättre, den 19 februari har jag träff med en ortoped och då utgår jag från att gipset försvinner. Träff med Ayla den 20 februari? Den 1 februari kommer min son med malaysisk flickvän från Malaysia och hälsar på, jag har köpt nya böcker och har massor av bra läsning, min man slår mig inte, hundarna är keliga och kärleksfulla, jag börjar kunna äta lite roligare mat, och .... kanske jag ska be Bengt köpa en chokladbit till mig, en mumsig marabou med nougat? Egentligen är livet jättekul!!!