Behandling Nr 9

Sölig make och stress
- Skynda dig, Bengt. Jag ska vara på en ny avdelning idag. Och vill ha tid på mig.

Men han tar det lugnt. Ut med Foxy, in på toa, medan jag frenetiskt rycker åt mig bilnycklarna och börjar skrapa en igenfrusen bil. Naturligtvis får stackarn mer skäll när han äntligen segar sig ut till bilen och tar fram en annan skrapa. Jag vet att jag är stressad för att jag är nervös och irriterad och inte alls har någon lust att fara till sjukhuset för att må illa. Och absolut inte någon lust att tillbringa en hel dag på avdelningen för svårt cancersjuka. Naturligtvis hamnar vi bakom en bil som kör i 40 km/timmen på en 70-väg. Jag försöker hålla igen munnen för att inte gnälla mer.

Onkologiavdelning nr 7
Eftersom det är mitt emellan helgerna har man beslutat att stänga igen piccadilly center idag och forsla mig och andra "cytar" (ja, så är vårt smeknamn) till onkologiavdelningen. Jag kommer dit och möter min vikarierande sjuksköterska vid receptionen.

- Vi måste vänta här en stund, säger hon och ser oroligt på mig. Givetvis varse min lätt griniga uppsyn. - De vet inte var de ska lägga dig. Jag har förklarat att du behöver en säng eftersom du ska vara här hela dagen.

Ett par sköterskor dyker upp och diskuterar vart jag ska ta vägen. De öppnar ett par dörrar för att kolla om det finns någon säng ledig. Men icke. Och där står vi och väntar. Jag alltmer rädd att hamna intill en svårt sjuk patient.

- Men de visste väl om det här i god tid, undrar jag. Jag menar - det är väl inte någon överraskning för dem att jag kommer hit?
- Nej, håller min sköterska med. Och jag var här tidigt i morse. Men det ordnar sig nog.

Jag känner hur irritationen börjar stiga. Men jag vill inte rikta den mot min sköterska som är jättegullig och inte kan hjälpa röran. I synnerhet som hon tycker att det hade fungerat bättre om vi hade kunnat vara på piccadilly center. I synnerhet som jag inte är ensam "cyt" eller "cytis" eller vad man kallas i singularis.

Men så småningom kommer en sköterska rullande med en säng. Glatt leende.
- Du får vara i samtalsrummet, säger hon.

Samtalsrummet är mysigt inrett med riktiga krukväxter, ett par gammaldags fåtöljer, små antikbord, en bokhylla med böcker och spel. Ljusstakar, prydnadssaker, tavlor, speglar och smålampor.
- Det här funkar, säger jag på betydligt bättre humör.
Och drar fram ett bord till sängen, slänger upp datorn och min bok och min lilla matsäck. Vis av illamåendeerfarenheten förra tillfället har jag bara med lite äpplecider, ett par clementiner och ett par digistivekex.

tick, tack, tick tack

Ha, Mr H - nu är det nästan kört!
Nu är jag beredd att få min medicin - att förgifta mr H i ännu högre grad - och han börjar se alltför ömklig ut. Hatten nu helt sönderbiten av Cerberus, armar och ben förtärda av elden.





tick, tack, tick, tack

*