Behandling Nr 8

Tillbaka på Piccadilly Center
Känner mig lite grinig där jag sitter i väntrummet - tillsammans med två andra damer. En av dem i en ljus page-peruk och rosa läppstift känner jag igen. En långkörare på Piccadillycenter som jag. Den andra damen med sitt egna hår i behåll verkar vara en nykomling. Där sitter vi tysta och småsneglar på varandra tills vi blir uppropade. Egentligen borde vi prata med varandra. Men jag är trött, har ont i mina knän och är allmänt grinig. Så jäkla trött på den här platsen. Snacka om att "gilla läget". Men jag observerar all hemtrevnad personalen ordnat. En skål apelsiner, en skål nötter, pepparkakor, röda dukar, julblommor, adventsljus och en liten julgran. Så egentligen borde vi patienter le mot varandra och känna någon form av samförstånd.

Men jag får mitt egna rum. Och min egen gulliga sjuksköterska. Så jag bestämmer mig för att vara trevlig och lägga av med min grinighet.

- Jag sov så hårt när klockradion satte igång, förklarar jag. Utifall jag trots mina föresatser ändå verkar vara på dåligt humör.

Efter sedvanlig ommöblering lägger jag mig till rätta för att lyssna på det "hemtrevliga" tickandet från droppmaskinen. På mitt nattduksbord (ja, jag har faktiskt ett sådant idag också) står en julros i tomteröd kruka, visserligen konstgjord, men den sprider ändå trevnad. Och i fönstret lyser adventsljusstaken. Min mat idag har jag minskat till en termos med nyponsoppa, en skorpa och ett par mandariner. Har tyvärr konstaterat att illamående har en tendens att starta redan efter tre timmar.

Tick, tack, tick, tack

Nedräkning
Nu börjar nedräkningen på allvar. Efter den här behandlingen är det bara fyra kvar. Jag har redan fått tid för slutliga datortomografin och ett läkarbesök.

Nu tror jag på IngerF som hade synpunkter på Mr H's nuvarande storlek. Jag ser honom inte längre som en hel figur - utan som en enbent stackare utan armar. Efter dagens giftdos är det kanske dags att ge honom hans slutliga dödsdom - att benlös och armlös förtäras av eviga lågor i Hades rike. Såvida helveteshunden Kerberos inte smaskar i sig honom dessförrinnan? Han har redan tagit ett rejält tag i Mr H's hatt.




-May you rot and burn in Hell

(för att använda Mr Johnny Cash dom över det ökända fängelset St Quentin).

tick, tack, tick, tack . . .

Min egen doktor . . . så det så!
Sköterskan kommer in med kommande tider för behandling, datortomografi, läkarbesök, blodprover och omläggningar. Verkar som om jag och sjukhuset får fullt upp. Men . . . bestört läser jag kallelsen till läkarbesöket i januari.

- Men det är ju inte min läkare, utbrister jag.

- Nej, hon är inte här i januari, säger sköterskan.

- Men honom kan jag inte gå till, säger jag. Jag har inget förtroende för honom. Inte efter det telefonsamtal jag hade med honom. Jag vill ha min läkare. Jag väntar gärna till februari bara jag får henne.

Sköterskan sker bekymrad ut.
- Men du behöver ju ha svar från datortomografin i januari.

- Det kan jag väl få per telefon. Av någon. För mig är det jätteviktigt att jag har kontinuitet med min läkare som jag har förtroende för. Och som känner mig.

Skit också, tänker jag, att det alltid ska strula med min önskan om att få en och samma läkare. Kan det vara så j...a svårt att fatta?

Sköterskan lämnar mig för att kolla upp hur det ser ut med läkeriet. Och återvänder snart med ett glatt leende.
- Din läkare ringer dig den 13 januari. Du får ha ett telefonmöte med henne. Och så ordnar vi med ett besök i februari.

- Tack för hjälpen, säger jag, glad i hågen över att jag stod på mig.

Jag hoppas att budskapet går hem på onkologiavdelningen och uppåt i hierarkin - ända upp till landstingsledningen; landstingsråd och oppositionsråd,

- Hallå - är ni hemma och läser detta?

Och mitt budskap är att vi, i synnerhet vi onkologpatienter, ska ha samma läkare genom hela sjukprocessen. Även om inte alla vågar be om det. Det ska vara en självklarhet och något som ska planeras in från patientens första besök. Givetvis är en förutsättning att doktorn och patienten trivs med varandra. På något sätt går det alltid att tråckla ihop att processen en doktor - en patient fungerar - med lite god vilja.





.