Full Dos! 2.9

Goddag, finns det någon doktor här?

Jag hade noga framfört för doktor nr 1 att jag inte inte vill ha någon omsättning av onkologer. Mot bakgrund av dåliga erfarenheter från min bröstcancerperiod. Samma krav ställer jag nu på onkologmottagningen. Samtidigt som jag ber dem notera vilken onkolog jag INTE ville ha.

Jag får en kallelse från en överläkare på onkologmottagningen.
”Ta med en anhörig” står det i kallelsen. Tycker mig ha läst liknande rad tidigare.

Jag kollar doktorn på nätet. Jag känner mig lugn över hennes goda betyg. Men ... ett par dagar senare får jag beskedet att hon är sjuk. Och ersatt av en yngre kvinnlig onkolog. Jag kollar henne på nätet. Hon är ju bara ett år äldre än min son och inte ens överläkare. Och har inte ens hunnit få några poäng. Protest!

- Vet hon något om Hodgkin? frågar jag onkologmottagningen. – Jag vill ha en erfaren doktor! (Så det så!)
- Ja, men då måste du vänta.

Och vänta vill jag inte . . .




Sida vid sida
- denna gång hos doktorn



Pest eller kolera
Vi infinner oss hos doktorn. Som väcker min beundran. Och förtroende. En värdig motståndare till Mr Hodgkin.
- Hodgkin har en god prognos, säger hon. Sjukdomen kan bero på strålningen efter din bröstcancer.

Varför sa' de inget om det tidigare? Snacka om att välja mellan pest och kolera.

- Vår order från Uppsala är ”full dos”, fortsätter doktorn. Och det betyder minst sex månaders cytostatika. Du kan inte behandlas med strålning, eftersom du redan har behandlats med strålning i den regionen (anm. thoraxregionen).

Doktorn redogör för de olika kurerna, vad jag ska tänka på, hur jag ska leva, akta mig för att få infektioner, inte få feber, ringa onkologavdelningen om jag blir sjuk. Men jag stänger av och låter Bengt sköta lyssnandet. Jag har flugit iväg till ett hörn av rummet. Där sitter jag ihopkurad och tittar ner på doktorn, patienten och hennes man. Och skuggan av Mr Hodgkin.
- Bara tolv patienter i Värmland har din form av lymfos, hör jag doktorn säga.

Ska man vara stolt över det – eller?

- Kan jag åka på släktträff i Provence den 19 september? frågar jag.
- Tveksamt, svarar hon. Du kommer att vara trött efter en behandling.

Vi lämnar sjukhuset – jag fast besluten att resa till Provence. Vi har ju planerat träffen i ett par år. Inte ska en liten skit som Mr Hodgkin få hindra mig.