Indianer, gamla julgranar och let's dance . .

Snö, kallt och isigt
Men detta till trots hänger jag med ut på morgonpromenaden. Jag med Foxy och Bengt med stora, skälliga, dragande Totte. Efter ett par meter kommer jag oåterkalleligen på efterkälken. Men viktigast är ändå att andas in lite frisk luft.

- Det händer väl inte så mycket i ditt liv nu, frågar en god vän när vi äter lunch tillsammans. Du får väl skriva om böcker du läser.

Stämmer så bra, att det inte händer något inom det aktiva området. Där man måste använda sina ben. Även om jag är ute på vilda äventyr i tankarna. Och ser tillbaka på mina äventyr när jag var liten. Som när jag och brorsan lekte indianer på min mormors bakgård. Jag ser faktiskt lite mordisk ut när jag spänner bågen, medan brorsan bara ler fånigt med skölden i ena handen och låtsaskniven i den andra. Förresten - hade indianer sköldar?

Vågar mig ut i kylan på altanen för att ta en sista bild på vår julgran. Där den ligger utslängd, snart bortglömd, förvandlad till aska på sopförbränningen. Efter att ha stått i centrum full med ljus, skimrande kulor och hjärtan. Tål det att jämföras med Mr H's öde?

Så - vad händer mera i min värld.
Mer än att äta, skriva, läsa böcker och - javisst ja - såg på Let's Dance i går kväll. Tänkte lägga min röst på Elisabeth Höglund, men ångrade mig och satsade på Morgan. Han var så söt med sin lilla mage och göteborgsdialekt. Ja, givetvis kunde han dansa också. Bra att barnsliga, barbiedockan Blondinbella åkte ut. Har faktiskt lärt mig gilla "hatfiguren" Kitty. Tjejen har ju personlighet. I kväll är det lilla byn Cranford som gäller.

Om en vecka dyker min son upp. Tillsammans med sin malaysiska flickvän. Just nu är han i London och - enligt Facebook - dricker öl förutom att marknadsföra dykshopen. Därefter ett par dagar i Göteborg för mer marknadsföring, sedan Karlstad, sedan Stockholm där min dotter redan oroar sig för hur alla ska få plats i deras lilla lägenhet.

Nej ... nu ger jag mig och kokar vatten till mitt förmiddagsté.