Borneo och Malaysia, 2-28.5

Löjlig oro!

Jag förtränger närvaron av det skrämmande, främmande väsen som fick mig i en sådan panik. Jag mår bra, solen värmer, havet är ljummet. Kilometerlånga stränder bjuder på en härlig galopp. Orangutanger och vildmarken väntar. Hur kan man då ens tänka på att man skulle vara sjuk. När jag bara har en liten knasig knöl. Som inte ens märks och nästan inte känns. Åtminstone inte med min nya vrida nacken-metod.

Nej, vi semestrar färdigt i Borneo och fortsätter till sonen som jobbar på dykcenter på en solig ö utanför Malaysias kust. Fyllda av sol- och äventyrsenergi hjälper vi sonen och hans flickvän Ari med att sköta det basala i deras dykcenter. Rensa ogräs, sopa, kratta, servera, diska . . . Fast ibland dyker den lille jäveln upp som ännu inte har fått något namn. Kommer du att kunna resa hit nästa år? Lever du då? Jag skäller på mig själv för mina löjliga tankar, som jag inte ens skulle ha kunnat säga högt.