Cursing, Borneo 4.5

- Vad är det för en knöl?

frågar jag min man på vår semesterresa i Borneo i maj. Vi har tillbringat vår första natt i Cushing i Sarawak och sitter i en båt på väg till en nationalpark. Lyckan skulle vara fullständig. Det är andra dagen på vår efterlängtade äventyrsresa. Jag har just kollat att mitt läderhalsband med min lilla chilenska solensymbol sitter rätt. Och upptäcker en hård knöl intill ena nyckelbenet.
- Det är ingenting, säger han.
- Det kanske är cancer, säger jag i hopp om att bli emotsagd.
- Nej, ingen chans. Man kan inte ha cancer där. Det har jag aldrig hört talas om.

Jag känner mig lättad. Under ett par timmar. Så dyker oron upp igen. Min oro släpper inte. Mina händer vandrar ständigt upp till knölen och för varje gång hoppas jag att den har försvunnit. Vilket den givetvis inte har. Jag försöker vrida på halsen så den inte känns och inbillar mig att det inte är något farligt. För när jag vrider snett bakåt så känner jag den inte. Men eftersom jag alltid vill ha kontroll över mitt liv, mejlar jag min bästa vän och ber henne skicka ett separat mejl som brev till en läkare jag har förtroende för. Därefter har jag semester. Jag har gjort vad jag kan och bestämmer mig för att det inte är något farligt. Och skulle det vara något farligt så hjälper min doktor mig. Så frisk som jag känner mig kan det ju inte vara någonting.