Heja Livet!

Doktorn ringer
Jag får förtroende för min nya doktor och får svar på alla mina frågor och funderingar.

- Dina lymfkörtlar fortsätter att minska och är nu nere i nästan normal storlek. Det ser bättre och bättre ut för varje röntgen. Och alla tumöraktiviteter är utsläckta, säger doktorn.

Jag tar emot de trevliga orden med en känsla av andakt men har samtidigt en massa frågor. Vågar inte riktigt ropa "Hurra".

- Kan sjukdomen komma tillbaka?

- Du har mer än 90 procents chans att vara botad. För varje halvår du är frisk, minskar risken för återfall. Och prognosen är särskild gynnsam för din typ av Hodgkins lymfom.

Våren och jag . . .
Det gäller att blunda för de återstående 10 procenten. Hela livet är ju ett risktagande. Mina utsikter att få en ny cancersjukdom är ju inte större än att jag ska krascha med ett flygplan, krocka med bilen, eller få en tegelpanna över mig. Nu är jag frisk och ska inte tänka på vad som eventuellt skulle kunna hända. Nu ska jag leva.

Och inställd på att leva i nuet, klär jag på mig och Foxy och går ut för att leta efter våren. Tillsammans har vi vaknat ur en lång dvala och alla vårtecken är samtidigt tecken på att min sjukdomstid är över. Nu ska vi leva, våren och jag.




Heja livet! Nu lämnar jag Mr Hodgkin bakom mig för all tid och evighet. Amen!